Porfyrios – den siste hedningen

Att det är vinnarna som skriver historien är ett känt faktum och tyvärr innebär det att man ofta får en mycket ensidig och subjektiv tolkning av historiska händelser. Som historiker är det mycket viktigt att man alltid utövar hård källkritik, liksom att man så gott det går försöker hålla sig så objektiv som möjligt, vilket ofta är lättare sagt än gjort. Vem vill erkänna att deras farfar var seriemördare eller att ens lands rikedomar är grundade på folkmord och plundringar?

När det kommer till västerländsk historia är mycket influerat av den kristna kyrkan då denna religion sedan länge varit den dominerande. Det kan handla om allt från anledningen till krig eller varför en viss person var ond eller god, hur många martyrer som bränts på bål eller varför man skall vara rädd för muslimer. Kyrkan varit en enorm influens över både litteratur och historierapportering och det är inte alltid lätt att hitta en källa som inte påverkats av den.

Är man nyfiken på hur den ”andra sidan” kunde låta är det mycket intressant att studera den antika författaren och historikern Porfyrios som levde i det östromerska riket på 300-talet e.Kr. Han betraktas av många som den siste hedningen, då det var under hans livstid som kristendomen tog över och började förbjuda alla gamla gudar och ritualer. Porfyrios betraktade detta med fasa och förakt, och även om många av hans texter brändes på order av kristna kejsare, så kan man fortfarande få en liten inblick i hur kristendomens spridande såg ut i andras ögon. En intressant aspekt i hans motstånd är att han inte hade några problem med Jesus och hans lära, utan snarare med bristen av källkritik. Han ansåg att de kristna följde opålitliga källor och tolkade skrifter på ett alldeles för ensidigt sätt, vilket i sig är tecken på en sann historiker.