Det fanns en tid då Distriktstandvården i Sverige inte var utbyggd, då karies och dålig tandstatus var ett stort problem bland stora delar av Sveriges befolkning. Statistik visar att så många som 99% av svenskarna hade karies i början av 1930-talet.
Under 1930-talet beslöt socialdemokraterna, som då hade regeringsmakten, att något behövde göras åt svenskarnas tandstatus. Eftersom tandvård för hela svenska befolkningen skulle innebära en enorm kostnad för statskassan beslöt man att först behövdes göra en ordentlig studie för att gå till botten med vad som egentligen orsakade den dåliga tandhälsan. Detta klubbades igenom av riksdagen 1939. För att studien skulle vara vetenskapligt tillförlitlig behövdes 1000 personer som statistiskt underlag. Man behövde dessutom kunna utföra studien under lång tid och ha total kontroll över försökspersonernas näringsintag.
Vipeholms sjukhus låg utanför Lund och byggdes i mitten av 1930-talet som ett sjukhus för vad man då kallade för ”svårskötta obildbara sinnesslöa män”. Här hamnade personer med svåra utvecklingshandikapp, oftast befann man sig här på livstid.
Man ansåg att Vipeholm var lämpligt för statens tandvårdsstudie eftersom studien skulle kunna genomföras under flera års tid på samma personer och man skulle enkelt kunna kontrollera och styra vad de intagna åt. 1945 inleddes tandvårdsstudien på Vipeholm och ett stort antal forskare och tandläkare knöts till projektet.
Vid den tiden visste man inte vad som orsakade karies, men man hade en hypotes att socker eventuellt kunde inverka. En grupp av intagna utsågs för att ingå i studien. Dessa delade sedan in i ytterligare grupper som skulle få olika grader av vad man kallade för “kariesprovocerande” diet. Det handlade i stor utsträckning om olika mängder socker.
De intagna fick t ex äta en specialtillverkad kola, så kallad “Vipeholmstoffee”, som var extra kladdig och tillverkad så att den skulle fastna på tänderna. Tänderna skulle med andra ord utsättas för socker hela tiden. De olika grupperna fick olika mängd kola mellan ordinarie måltider och några fick även sockerlösning som tillskott till måltiderna. Resultatet blev förstås stora mängder karies, till stort lidande för patienterna på Vipeholm.
Studien avbröts 1955 och man kunde då påvisa att socker var den största orsaken till karies. Man kunde även visa att en större mängd godis under en dag i veckan var bättre än en mindre mängd godis kontinuerligt varje dag. Det är härifrån vårt begrepp “lördagsgodis” kommer. Man fann också att fluor hade en skyddande effekt på tänderna. Man kan säga att hela vår moderna tandvård vilar på dessa studier, utförda på människor utan deras samtycke. Man använde sig i experimenten av försvarslösa människor utan förmåga att säga ja eller nej till att delta i studien.
För dig som vill läsa mer om Vipeholm finns en intressant skönlitterär bok som starkt berör, skriven av Maj-Gull Axelsson.
Kategorier och taggar
In Historiker